Långfredagen 1982 - en svår dag.

 

Erik, Edvin, Ernst övre raden Birger och Enar framför de tre

Den 9 april 1982 dog min och Siws helt fantastiska pappa, Ernst, en fin man med starka ideal. En man, som levde som han lärde. Ett energiknippe, tusenkonstnär och en man med omvittnat gröna fingrar. Vi älskade, beundrade och respekterade honom. Han var en av fjorton syskon. De var åtta syskon, som hade gemensamma föräldrar. På bilden sitter farfar i kretsen av sina barn och deras familjer. De barn som han fick med Signe Mårtensson. Hon som dog redan 1918 när min pappa var åtta år. Äldsta dottern Elna var fjorton år och yngste sonen Enar var tre år. Signe, som var 34 år bar på sitt tionde barn,

 

 

Pappa hade många strängar på sin lyra. Under dagtid måndag till lördag träffades han på den här arbetsplatsen på Stora Torget i Uppsala.

 

 

Där blev han vid sin läst i nästan 45 år.

 

 

Men som inte det räckte så var han även borgarbrandman och kunde alltså vara en av dessa män på utryckning, Här som en tanke deltar det faktiskt i släckningen av en eldsvåda på Sko August på Vaksalagatan. Skoaffären som var samarbetspartner till min pappa, som skomakare.

 

 

Borgarbrandmännen, som var 24 till antalet bodde med sina familjer i tjänstebostad på Kungsgatan 10. De deltog vid större eldsvådor och vid eftersläckningar.

 

 

Min pappa hade gröna fingrar vilket han fick utlopp för på  sin kolonilott. Där han byggde ett hus till vår familj.

 

Här tillbringade vi våra somrar och pappa kunde odla blommor, alla våra rot- och grönsaker. Vi hade bärbuskar och fruktträd vilket innebar att vi var helt självförsörjande när det gällde grönt. Pappa odlade, vi andra fick delta i att ansa och skörda. Koka saft, sylta och koka in grönsaker. Vi ropade väl inte hurra varje dag när vi fick i uppdrag att gallra grönsakslandet. Vi fick ungefär 10 öre raden men det var pengar för en unge på 50-talet.

 

Han fick uppleva att bli morfar. Tre barnbarn blev det; Per Johan, Tomas och Andreas.

 

Morfar Ernst med äldsta barnbarnet Per Johan före 1974

 

 

Det finns mycket att berätta om min pappas livsgärning både på det yrkesmässiga och ideella planet.

 

Tankarna kommer och går hos en 70+.

 

Tråkigt bara att du, PAPPA, inte fick bli mer än 71+.

 

Du fattas oss!