Trevlig helg!

Feithska tomten

Tänk vad en bild kan få igång Uppsalaborna!

Korsningen Vaksalagatan - Kungsgatan

 
I  grupppen Du vet att du är ifrån Uppsala om.......
fick den här bilden 136 kommentarer från strax efter 08.00 - 18.00 på tisdagen i den här veckan.

 

Jag hann åka från Långalma till Uppsala och uträtta några ärenden efter vägen. Jag var med i tråden innan jag åkte, kollade under resan och fortsätta att vara med när jag kom hem. 

Vi började i huset ovan men sen vandra vi fram och tillbaka över gatan samt befann oss i nutid och dåtid.

Vi besökte ost och godisaffärer, använde både smak, syn och doft.

 Vi var inne påVålamagasinet och  vi tittade i skyltfönstret. Kommenterade både "Våla-Lasse" och hans måg Svedling. De fanns funderingar på varför ägaren kallades "Våla-Lasse" Eftersom han finns med i en släktforskning, som jag håller på med så kunde jag meddela att han hette Per Larsson f. 1877 och var från Harbo. Han sålde Östervålastolen och annat hantverk från samma trakter därav troligen namnet.

Vidare diskuterades textilindustrin, Hjalmar Söderbergs AB, Feiths barnkläder. Någon visste att barnklädesaffären fått namnet efter tomten huset ligger på. Feithska tomten hade efter gammalt
varit plats för tivoli.

Vi var uppe i Kungahuset och nere på gatan igen.

Vid klockan sex tog de mest aktiva matpaus. Sedan var det som luften gått ur dem.
Jag fick näst sista kommentaren med den här bilden från 1901.
Oj, vad många likes jag fick på kommentaren.
Välkomna tillbaka efter matpausen


Korsningen Vaksalagatan - Kungsgatan söderut

Vi placerade skivaffärerna på kartan, Sieverts, Rulfs, Hermanssons, Meijers och Musikörat fick adresser. Många tonårsminnen från skivor och skivhytter vädrades.

 

"Vilka fantastiska minnen som dyker upp! Tack! Nu blev jag 10-år yngre igen", var en kommentar.

"Vilka roliga samtal vi skulle få om vi ordnade en fest!" Var en annan synpunkt.

Gathörnets bilar blev oxå en egen följetong. Till slut fastställdes vad amerikanaren var för bil.

"Bilen är en 1958 Ford Fairlane 4-door sedan med Del-Rio side trim, ett tillval vid tvåtonslackering." Kommenterade någon bestämt!

Johan Lefvert som lagt upp tråden fick mycket beröm.

"Roligt Johan med en fin bild som ger upphov till SÅÅ många inlägg och synpunkter. Heja!!"

Flera av skribenternas slutsats var!

Nu kan vi sluta med den eländigt dyra terapin. Det här ger mer!!

 

 

 

 

Att bli gammal

Ett knytnävslag i magen!

 

Jag fick verkligen en påminnelse idag när en av mina Fb-vänner la upp det här på sin status

 

 

 

 

 

Så här är det/blir det - det är ingen klyscha.

 

Jag minns hur det var när min älskade far fick ett demensliknande tillstånd.
 Jag blev arg, ibland skrattade jag åt honom men för det mesta blev jag ledsen och besviken.

Han var 70+ !
En man som jag beundrat och sett upp till och som var norm för vad jag tyckte att en man skulle stå för.
Kort och gott jag var pappas flicka.
Chock!
Nu var det plötsligt omvända roller - att vara mamma till sin förälder!
När ska man gå in och ta över - omyndigförklara?

Jag har sagt det förr - varför får vi inte nytta av våra värsta erfarenheter?

 

 

 

 

Vecka 8

 Oj, vilken varierad, lärorik och trevlig vecka!

 

Måndag och TintoMara på Hörnan-
där vi fick höra om

Tvärprofessionellt samarbete - vägen till framgång.

Sara Näslund Andreasson leg. sjuksköterska och med. doktor från

Uppsala Cancer Clinic berättar om verksamheten på denna

omskrivna klinik (UCC).

Lekamligt bjöds vi på en god Hummersoppa och lantbagutte och en kräfta till förrätt

 

Tisdag på Stadsbiblioteket presenterades
 

författaren Therése Söderlind som nominerats  till Sveriges Radios Romanpris 2014 med sin bok

 


Onsdag på Träffpunkten, Storgatan 11

Intressant förmiddag- Har du koll på dyrgriparna. Upsala-Ekebysällskapet berättade om keramiken, konstnärerna och deras verk.



Vi fick äntligen efter 15 år fastställt att fatet är tillverkat av Anna-Lisa Thomson (1905 - 1952).
Ett present från kusin Birgitta på Anders 60-årsdag.

Vi fick återigen tillfälle att konstatera att vi gjorde ett riktigt val när vi flyttade till Centrum 1991 och att vi bestämt för att bo kvar så länge ekonomin tillåter..........
Nära till allt!

Torsdag var det dax att förflytta oss till Söderön.

Styrelsemöte i Östhammar på eftermiddagen följt av fika på anrika Björkmans tillsammans med släktforskarföreningens fantastiska ordförande Inger Löfberg.

Vidare till Biblioteket i Öregrund och släktforskarträff. Fem trogna medlemmar på plats och tre personer, som var nyfikna på släktforskning. Vi har utan tvekan ett bra koncept.

Fredag - en lat dag
Jag skrev på min status på Fb

 Idag har jag så mycket att göra så jag tror jag gör det imorgon istället (källa Gunilla Dahlgren)


Inte riktigt sant, uppdragsgivaren för vårens släktforskningskurs ringde.
Hade jobbat vidare om arrangören ABF hade varit tillgänglig.


Lördag
Ceasar lyser upp vår dag



Söndag
God lunch på Klippvägen - Fisksoppa

Hockeyfinal mellan Kanada och Sverige. Visst var Kanada en storlek större.
Hur ska vi oinitierade kunna ta en sån final på allvar.
Smolk i bägaren!
Bäckströms dopingtest
Domare från Kanada

Jag/vi har haft en omväxlande vecka!









.





 

Färgad?

Måste delge er en dikt från en invandrarelev.

 JAG ÄR SVART

 När jag svettas är jag svart.

 När jag fryser är jag svart.

 När jag mår illa är jag svart.

 När jag är rädd är jag svart.

 

 När du svettas blir du röd.

 När du fryser blir du blå.

 När du mår illa blir du grön.

 När du är rädd blir du vit.

 

 OCH DU KALLAR MIG FÄRGAD!

Väg 288

Hur många gånger har jag åkt väg 288?

 Minnen och nostalgi formligen kastar sig över mig.

 

Transportsträcka både nu och då.........
Undrar hur många gånger jag har kört den vägsträckan, privat såväl som i jobbet!

 

Singelolycka i Rasbo med nyuthämtade Skodan.

 

Glad att de dragit om vägen så slipper jag se det minnesmärket mittemot gamla macken.
 

 

    

Två viltolyckor på väg mot kusten under de senaste 25 åren

En i Söderlövsta när jag var ensam i bilen. Det var med min första Skoda. Som väl var hade jag arbetshandskar i bilen. De kom väl till användning när jag skulle dra det döda rådjuret av vägen.
 

    En i min Audi 80 när Anders körde, precis vid utfarten ur Gimo, så jag behövde inte gå ut i bushen och leta skadat djur.

På väg till och från Alunda och Abrahamstorp där vi hyrde ett torp 1970 - 1972. 

Bak i bilen sonen. - Inga barnstolar då  - i varje fall var inte vi medvetna om farorna. Det verkar som jag åker bak oxå.

 

Jag brukar säga att jag åker i fädernas spår när jag åker från Uppsala och fram till Hökhuvud.

 

Min farmor och farfar samt morfar har sina anor i varje socken eller församling på båda sidorna av väg 288.

 

Prata om att känna av Historiens vingslag!

 

Sociala medier......

Varför vara med på Facebook?

Härligt med alla kontakter, som kan bibehållas i realtid mycket tack vare Fb. Jag ser när ni är vakna och på G i Thailand och USA. Då kan vi snabbt klara av våra ärenden eller bara small talk.
(Källa Min status på Fb 17 januari)
 

Jag har alltså webmaster i HuaHin  och LA, som jag behöver ha kontakt med för uppdateringar och rent socialt.   

 

Min första barndomsvän bor i Värmland och vi träffas på Fb. Tre månader per år befinner hon sig i Sydafrika och jag håller mig uppdaterad om hennes vistelse via Fb.

En fd kollega från Norrköping åker husbil sedan i november runt i Sydeuropa och jag åker snålskjuts via Fb

 

Även klasskamrater från grundskolan och ungdomsvänner,  som inte bor i Uppsala kan jag ha daglig kontakt med.

 

Studiekamrater från Socialhögskolan i Stockholm håller jag kontakt med via Fb.

 

Jag är jag med i två grupper med forna arbetskamrater.

På Televerket world wide är vi idag ca 1500 personer av 48000.

Av fd anställda Telia Uppsala teleområde är vi ca 150 av 1000.
En ovanligt trevlig samvaro med personer, som är generösa och har hög social förmåga.

Listan med vänner och forna arbetskamrater kan göras längre..........

 

 Jag har tagit initiativ till tre hemliga grupper i släktforskning avseende min morfar, mormor och farfar där jag delar med mig vad jag kommit fram till i min forskning till framförallt yngre släktingar.

Jag är även med i två privata grupper i släktforskning, som referensperson.

Släktforskningsgrupper som Vallonättlingar och My ancestors are from Uppland ligger oxå på Fb där jag kan ställa och få svar på frågor

 

Jag är med i nätverket TintoMara om 60 kvinnor. Vi har egen grupp på Fb.

Jag är med i  Club 55 som har egen grupp. Där lägger vi upp foton och info.

 

Jag håller mig informerad om vad som är aktuellt Vallonbruk i Uppland, där jag är medlem.

Lars Molin i våra hjärtan, Gamla Societetshuset i Östhammar är jag följare på. Vore oprofessionellt att inte hålla mig uppdaterad där som guide i Östhammar och Öregrund.

 

Öregrundarbloggen är en viktig blogg för mig eftersom de annonserar aktiviteter som gäller såväl Nordupplands Släktforskare som turismen i Östhammar och Öregrund.

 

Du vet att du är ifrån Uppsala....... är en grupp som ger mig mycket utbyte både som Uppsala guide och rent personligt, eftersom jag är uppvuxen i Uppsala.

Det skulle vara intressant att veta vad alla, som är mina sk Fb-vänner använder Fb till.
Jag behöver inte ha en massa LIKES om ni tror det. Mitt extroverta EGO får bekräftelse så det räcker som studieledare i släktforskning och som guide!

 

 

 

 

 

 

 

Nyckeln till livet!

30 år med och 40 år utan mamma.......

Idag är det 40 år sedan mammas kropp inte klarade fler påfrestningar!

Mamma fick diagnosen Lymfatisk leukemi redan innan hon fyllt 50 och inte bara hon utan även hennes bror Herbert, som var 13 månader yngre. Det var hårt för dem, för oss deras familjer men även för mormor, som ständigt sökte en förklaring. Vi andra oroade oss och undersökte ärftligheten En teori mormor hade var att morfar inte hade så bra blodvärden vid tiden när de två avlades. Ingen vare sig morfar, Karin eller Herbert ser svaga ut på bilden nedan.

Karin stående och hennes bror Herbert t v om henne.

Mamma träffade tidigt en av dessa okänsliga läkare, som krasst meddelade att hon med den diagnosen kunde leva 1 år likaväl som 10 år. Utbildning till läkare verkar vara baserad på förmågan att ta in kunskap. Skulle inte vara helt fel om urvalet till läkarutbildning även hade med kriteriet, empatisk förmåga.

Det blev minst 10 år med nedsatt immunförsvar, medicinering, strålning, operationer och sjukhusvistelser. Mycket cortison och andra mediciner. När mamma somnade in hade hon en stor mängd, då menar jag verkligt stor mängd, osmälta mediciner i munnen. Hon hade svamp i munhåla och svalg.

Mamma Karin blev mormor under den här tiden och ville så gärna vara behjälplig men det hörde mer till ovanligheterna att hon orkade.

Vi levde alla under de här åren i hopp och förtvivlan. Svårigheten bestod i att leva i vardagen för mamma och pappa och för oss andra att njuta och att planera framåt. Mamma fick tidigt under sin sjukdom besök av försäkringskassans kontrollanter. Han talade om för henne att skulle hon få sjukpension så fick hon bara sköta sig själv och inte pappa.

Så många övergrepp vi var utsatta för de här åren. Mamma på sitt sätt, hon hade aldrig lärt sig försvar, hon var en skör person. Hon lyssnade på auktoriteter inget ovanligt för den tidens kvinnor. Hon hade MÄSTRATS från det hon var ung av släktingar, av grannar m.fl.. Jag utsattes för samma sak under hennes sjukdomstid. Här några exempel, fick höra av släktingar att jag inte var tillräckligt mycket hos min mamma. Sjukhuspersonal, som ifrågasatte om jag verkligen förstod hur sjuk min mamma var. Jag grät bittert många gånger under den här tiden. Nämnas bör att jag arbetade i Uppsala, var småbarnsmamma, bodde i Storvreta och hade dagmamma där. Busstrafiken, som var Sj, var begränsad på den tiden.

Det gick fort på slutet och vi var på sjukhuset med mamma sista dagen.
Jag kom dit före 10.00 på fm. Mamma hade då varit pigg på morgonen och sagt till personalen att hon väntade på mig men hon förstod att vi, jag och min familj tog det lugnt på lördagmorgonen.
Mamma pratade om mig med en främmande person. Hon som aldrig pratade om sin familj och framförallt inte om mig. Mamma hade hög grad av integritet och liksom jag avskydde hon att få tillbaka vad hon sagt.
Vi pratade, hon och jag och hon funderade över om hennes rehabplats på Skogsgården i Storvreta fanns kvar och jag lugnade henne, att självklart gjorde den det. Hon var inte förberedd på att lämna livet.
Så småningom kom Siw och slutligen pappa när han stängt affären.
Siw och jag åkte hem till mig en stund på em. Till Storvreta i snöoväder för att sedan återvända vid fem-tiden. Vi hade ju lovat att återkomma. Då såg det ut som hon sov. Siw tog pulsen och den var låg.
Vi var överens, som vanligt, i vår familj. Inga livsuppehållande åtgärder skulle vidtas.
Redan vid sex-tiden hade hon somnat in för alltid. Det gick lugnt till. Vi stannade kvar en stund.

Nu återstod det vi tyckte var svårast!

Det var att åka hem till mormor, nästan 89 år och berätta för henne att hon förlorat ytterligare ett av sina barn. Herbert hade avlidit 1971.

Nu skulle alla motstridiga känslor bearbetas - det var inte enkelt och känslorna var onämnbara!

¨

SLÄKTVISAN av Gustaf Fröding

Liljavit och rosa,
till bot styr sin kosa
vart bi,
sommarn är så unger,
hela släkta sjunger
samma melodi,
kära, kära ni.

Allihopa ropa:
"kära, kära ni,
vi, vi, vi,
vi ska hålla hopa!"

* Snögen faller tunger,
räven går i hunger,
och ulven ger tjut.
Släkta brukar truten
mot släkta: "släng ut'en
och ställ'en bakom knuten,
gå ut, ut, ut!" "För var och en har sitt, du,
och var och en för sej
och dej, dej, dej,
dej håller jag från mitt, du!" Släkta går och gnatar
och hotar och hatar,
processar och spar,
för släkta bär det utför,
den ene är det slut för,
den andre köper krut för
det sista han har
att ända sina dar. Släkta går och lider,
mens året det skrider
mot sommaretider
och lövgrön maj,
aj, aj, aj,
i hjärtat, i hjärtat det svider!

* Rosarö och lilja,
och sorg är att skilja
en ros från sin rosendegren,
sommarn är så fager,
hela släkta drager
i sommarns ljusa sken
till gårds i hemallén. Släkta står på trappa
och släkta vill klappa
släktas rock och kappa
kära, kära ni,
hela släkta gråter:
och välkomna åter,
kära, kära ni! Allihopa ropa:
"Kära, kära ni,
vi, vi, vi,
vi ska hålla hopa!"

          

Min Släkt

Uppdatering pågår av Per Johans anor. 

Antavlorna för släkterna Söder och Löfström kommer att revideras på hemsidan. Tar lite tid eftersom Ockelbos kyrkböcker har brunnit och är delvis rekonstruerade. Per Johans farfarsmor Augusta Nilsson var född i Ockelbo.

                                                       Augusta Nilsson (th) med syskon




        Hav tålamod min hemsida är ett levande dokument!

Släktforskningens avigsidor.

 

Så kan det gå!

 

 

 

En rar liten gumma från Hulten
var drabbad av anbytarkulten,
satt vid skärm dag och natt
såg i kyrkboken att
hennes man dött, helt utsvulten.
 

 

 

 

 

Beror det på mig/ 5:2

Något för släktforskningsintresserade "Brevet till min kära dotter Maja"

Apropå 70+

Profossen  Eric Boman f 1720 i Ekeby socken skrev det här brevet till sin dotter Maja 1799. Hon hade begärt faderns tillåtelse att få gifta sig och behövde brevet för att lämna det till prästen när hon tog ut lysning.

Profoss, från latinets praepositus ("överordna", från praeponere, "att sätta i spetsen"), är en historisk benämning inom polisväsendet. Ibland synonym för bödel och gevaldiger. Profoss kunde även vara en äldre militär befattning, lägst rankade underofficeren med eget boställe, motsvarande dagens militärpolis. (Källa Wikipedia)


Eric Boman är min morfars morfars farfar. Han är vid det här tillfället en 70+ och titulerar sig fd Profoss vid Adelsfanan


Så här skriver Eric i svaret till sin dotter
Min kära dotter Maja.
Ditt kära bref har jag med särdeles nöje inhändigat och deraf funnit ditt hälsosamma tilstånd som mig och de mina oändeligen fägnar. Wi må ock alla, Gudi lof! wäl, fast ålderdomen nog mycket oss börjar trycka, men ändå wäl at wi orcka wara uppe och röra oss. Af samma bref inhämta wi äfwen den nya och oförmodade tidning, at du ärnar gifta sig i Michelsmässotiden och derföre begär få weta mitt yttrande om ett så wigtigt och granlaga ärende hwarpå ditt framtida wäl beror; och får jag, på begäran, lemna dig till swar att, ehuru jag ej känner den person, du ärnar ingå ächtenskap med, ej mindre känner hans wilkor och närwarande belägenhet, tar jag ändå för godt och för dig i framtiden förmonligt, at du får den du sjelf utkorat och den du wil lefwa och dö med; hwarföre jag, såsom din far och giftoman lemnar til detta ditt wigtiga förehafwande mitt otwungna ja-ord och samtycke, hwartil jag och mor samt bror och slägtingar av hjertat önska Eder begge Guds dyra nåd och wälsignelse! Gud gjöre eder dagar månge, sälle och nögde! Önskar jag, som, näst en kärlig hälsning från oss allesammans, lefwer med ouphörlig huldhet
min k. dotters trofaste och huldaste far
Eric Boman
f.d. profoss wid adelsfanan
Blacksta d. 29 Sept. 1799.

Eric Bomans brev till Maja är ett exempel på hur det privata och offentliga kunde samsas i en skrivelse. En far skriver till sin dotter som snart ska gifta sig, lyckönskar henne och berättar om hur han och modern har det. Samtidigt är det ett officiellt brev riktat till de kyrkliga myndigheterna – ett formellt medgivande till giftermål.

Eric Boman, Majas far
Vem var Eric Boman, denne gamle man som skrev så kärleksfullt till sin vuxna dotter? För att få veta mer om honom krävs ett visst detektivarbete.
En väg är att söka upp Eric Boman i kyrkböckerna i den församling där han bodde. Första steget blir att ta reda på vilken församling det var. I brevet står det endast att fadern bodde i Blacksta. Var nu detta en gård, en by eller en församling? När man slår upp Blacksta i ett ortsregister visar det sig att det finns många olika Blacksta runtom i landet.
Det finns ett knep för att slippa söka igenom alla dessa församlingars kyrkböcker på jakt efter rätt Blacksta: att söka upp Maja Erichsdotter i husförhörslängden och se var hon var född. Om föräldrarna bodde kvar på den ort där Maja föddes så får man veta faderns hemort direkt.
I det här fallet fungerar knepet. I Vaksala församlings husförhörslängd för åren 1793–1799 (volym AI:3 uppslag 93) står det att Maja Erichsdotter var född i Ekeby församling. Och när man går till husförhörslängden för Ekeby (volym AI:1 uppslag 52) hittar man en by vid namn Blacksta, där före detta profossen Eric Boman och hans hustru Marta Larsdotter står antecknade.
Man förstår att Eric Boman klagade över att åldern börjat kännas av. I husförhörslängden framgår att han var född just när stormaktstiden nått sitt slut, år 1720. När Maja gifte sig hade han alltså hunnit bli 79 år gammal. Fyra år senare dog han, enligt död- och begravningsboken av ”ålderdom” (Ekeby kyrkoarkiv volym C:2).
Eric Bomans brev är ett exempel på de spännande dokument som kan finnas i bilagorna till kyrkböckerna. Här finns en rad dokument som visar vad som hände ”bakom kulisserna” till de händelser – till exempel giftermål – som finns nedtecknade i kyrkböckerna.

Brevet finns idag arkiverat på Landsarkivet i Uppsala
Brevet från Eric Boman finns bland bilagorna till kyrkböckerna i Vaksala församlings arkiv. Bilagorna består av skriftligt underlag till anteckningarna i kyrkböckerna, särskilt attester (intyg) av olika slag.
Här kan finnas intyg om att en person hade tillåtelse från föräldrarna att gifta sig, som i Maja Erichsdotters fall. Här kan också finnas intyg om att ett barn blivit döpt i en annan församling än hemförsamlingen.

Slutar aldrig att förundras över vilka pärlor som finns i vår arkiv!

OM JAG FICK LEVA ETT LIV TILL

Om jag fick leva ett liv till då skulle jag vilja göra flera misstag.

Jag skulle vilja koppla av mer och vara mjukare,
jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan.

Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt.
jag skulle vilja ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i fler sjöar.

Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor.

Jag kommer kanske att ha fler verkliga bekymmer
men jag skulle ha färre inbillade.

Ni förstår......
jag är en sån där människa som lever försiktigt och sunt
timme efter timme, dag efter dag.

Oh, visst har jag haft mina fina stunder
och om jag fick göra om det
skulle jag försöka att bara ha stunder.

En stund efter en annan
i stället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans
utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm.

Om jag fick leva en gång till
skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna
och fortsätta med det längre in på höstarna.

Jag skulle dansa mer, åka mer karusell
och jag skulle plocka mer tusenskönor.

Nadine Stair 85 år, Louisville, Kentucky
översättning Barbro Bronsberg
.