Kan verka som jag slutat blogga - men så är det ingalunda!
Det är bara livet som kommit emellan!
Luften har gått ur mig!
Ska försöka med en uppdatering när energin kommer tillbaka!
Läste något i Gräsö historia idag.
I Uppsala Nya Tidning den 7 februari 1998 fanns en artikel om Oscar och hands diktning. Han svarade där reportern på dennes fråga: Vilket är ditt råd till läsarna?
"Ta till vara de små sakerna i livet.
Låt ej vindens fläkt gå dig omärkt förbi"
Ett citat från Poeten, bonden, elektrikern och berättaren Oscar Andersson (Anders Matts Oscar) som levde mellan 1919 och 2007 på Anders Mattsgården på Gräsö
Även jag har försökt leva efter Oscars råd i sommar, att fånga ögonblicken med min IPhone, som stöd för minnet!
LIVET ÄR SÅ SKÖRT!
söndag 17 augusti 2014
fredag 4 juli 2014
"Myternas marknad - svensk hörselvård, från behov till business",
Min syster, som dessutom är f d "syrra" inom förebyggande sjukvård tipsade mig om den här ledaren i Dagbladet i Sundsvall skriven av Tord Andersson. Hon hade sedan några år fått vara ventil och höra min frustration över "allas" behov att tala om vilka bra hörapparater det finns på marknaden.
- Att vi, framförallt min sambo får höra att han gjort det till en plånboksfråga och därför har omoderna, klumpiga och obekväma samt i jämförelse med omgivningen mycket sämre hjälpmedel.
-Att vi har individuella hörselproblem, har olika utformade öron där vi ska stoppa in dessa apparater, respekteras inte.
- Att de går sönder och behöver skickas på reparation och vi får låneapparater som inte är koordinerade till den av apparaterna som inte är trasig........
Läs och begrunda till det blir aktuellt att ni ska in i denna djungel!!!
"Hur mycket är du beredd att betala för att höra bra?"
"Bertil", 73, fick frågan när han gick för att testa sin hörsel. Det finns fyra prisklasser, fick han veta. Om Bertil gillade musik borde han satsa på den dyraste, tyckte audionomen. "Den här apparaten har Björn Skifs. Vill du inte ha samma som han? Den kostar 26 500".
Historien återges i rapporten "Myternas marknad - svensk hörselvård, från behov till business", som är skriven av Hörselskadades Riksförbund, HRF.
Rapporten handlar om vårdval och fritt val av hjälpmedel inom hörselvården, två relativt nya borgerliga uppfinningar som HRF är djupt skeptisk mot, bland annat för att reformerna skapat en marknad där hörselskadade blivit lätta offer för försäljare som utlovar mirakel.
I Sverige finns 1,4 miljoner hörselskadade. HRF beräknar att hälften skulle behöva hörapparat, de flesta två stycken. Men bara 400 000 har hittills gjort slag i saken och provat ut en apparat. Det finns med andra ord pengar att tjäna.
"Jag var villig att betala vad som helst för att kunna höra vad folk sade. Vad som helst", säger "Brigitta" i HRF:s rapport.
Vårdval och fritt val av hjälpmedel innebär att patienten kan vända sig till både landstingsdriva och privata hörselmottagningar utan remiss. Med en "hörselcheck" får man välja hjälpmedel ur ett bredare sortiment till ett subventionerat pris. Prisskillnaderna kan vara stora. En hörapparat som kostar tusen kronor i Västra Götaland kan kosta 15 gånger så mycket i Stockholm.
Enligt HRF har reformen skapat en marknad där det sprids myter om hörselvård. Hörselskadade har lurats att köpa apparater som enligt reklamen kan återställa skadade sinnesceller. Ett vanligt försäljningsargument är att inte "nöja sig med en enklare" utan "unna sig en dyrare" apparat. I själva verket finns det inga oberoende vetenskapliga studier som visar att en apparat för 30 000 kronor är bättre än en som kostar ett par tusenlappar. Upplevelsen är helt individuell.
"Bertils" audionom uppmanade honom att fundera över de fyra prisklasserna och sedan höra av sig för utprovning. Bertil ringde aldrig tillbaka. Som gammal försäljare kände han igen metoderna. Han bokade tid på en annan mottagning i stället och fick beskedet att han troligen inte behövde hörapparat. Hans hörselnedsättning var så liten.
När "Birgitta" fick höra vad hörapparaten kostade tvekade hon. "Inga problem", sade audionomen. "Vi kan hjälpa dig ta lån - vi samarbetar med ett låneinstitut".
Har reformerna gjort att köerna till hörselmottagningarna minskat? Ja, definitivt. Såtillvida har de varit lyckade. Har det blivit billigare för landstingen? Nej, tvärtom. För patienterna? Samma sak där, enligt HRF. Har det startats privata vårdbolag? Ja, hörapparatindustrin blomstrar. Två multinationella koncerner kontrollerar marknaden genom egna hörselmottagningar där audionomerna företrädesvis rekommenderar hörapparater av det egna märket. Naturligtvis.
Det ansvariga statsrådet Maria Larsson (KD) har i vanlig ordning försökt tvinga på de offentliga vårdgivarna en valfrihetsreform genom att göra fritt val av hjälpmedel obligatoriskt, trots att ingen av de grupper som använder hjälpmedlen har frågat efter det.
Trots en förkrossande kritik från de hörselskadades egen organisation beslöt riksdagen nyligen att "stimulera" införandet av fritt val i hela landet.
Hittills har fyra landsting tagit det ännu större steget och infört vårdval inom hörselvården. I Jämtland är frågan under utredning.
T.ex för en borttappad hörapparat (inom 6 års intervallet), kostar det oss med hörselnedsättning 1500:- kronor. Det tar Landstinget ut!
Nu säger förstås bror Duktig och hans kvinnliga namne. "Du har väl försäkring." Jojomen..... men där är självrisken just samma summa för en borttappad!
För att tillverka en ny snäcka till örat kostar det minst 500:-!
Som att det inte skulle vara nog att man fått en hörselnedsättning och inte hör allt - tystnar vi oxå!
- Att vi, framförallt min sambo får höra att han gjort det till en plånboksfråga och därför har omoderna, klumpiga och obekväma samt i jämförelse med omgivningen mycket sämre hjälpmedel.
-Att vi har individuella hörselproblem, har olika utformade öron där vi ska stoppa in dessa apparater, respekteras inte.
- Att de går sönder och behöver skickas på reparation och vi får låneapparater som inte är koordinerade till den av apparaterna som inte är trasig........
Läs och begrunda till det blir aktuellt att ni ska in i denna djungel!!!
"Hur mycket är du beredd att betala för att höra bra?"
"Bertil", 73, fick frågan när han gick för att testa sin hörsel. Det finns fyra prisklasser, fick han veta. Om Bertil gillade musik borde han satsa på den dyraste, tyckte audionomen. "Den här apparaten har Björn Skifs. Vill du inte ha samma som han? Den kostar 26 500".
Historien återges i rapporten "Myternas marknad - svensk hörselvård, från behov till business", som är skriven av Hörselskadades Riksförbund, HRF.
Rapporten handlar om vårdval och fritt val av hjälpmedel inom hörselvården, två relativt nya borgerliga uppfinningar som HRF är djupt skeptisk mot, bland annat för att reformerna skapat en marknad där hörselskadade blivit lätta offer för försäljare som utlovar mirakel.
I Sverige finns 1,4 miljoner hörselskadade. HRF beräknar att hälften skulle behöva hörapparat, de flesta två stycken. Men bara 400 000 har hittills gjort slag i saken och provat ut en apparat. Det finns med andra ord pengar att tjäna.
"Jag var villig att betala vad som helst för att kunna höra vad folk sade. Vad som helst", säger "Brigitta" i HRF:s rapport.
Vårdval och fritt val av hjälpmedel innebär att patienten kan vända sig till både landstingsdriva och privata hörselmottagningar utan remiss. Med en "hörselcheck" får man välja hjälpmedel ur ett bredare sortiment till ett subventionerat pris. Prisskillnaderna kan vara stora. En hörapparat som kostar tusen kronor i Västra Götaland kan kosta 15 gånger så mycket i Stockholm.
Enligt HRF har reformen skapat en marknad där det sprids myter om hörselvård. Hörselskadade har lurats att köpa apparater som enligt reklamen kan återställa skadade sinnesceller. Ett vanligt försäljningsargument är att inte "nöja sig med en enklare" utan "unna sig en dyrare" apparat. I själva verket finns det inga oberoende vetenskapliga studier som visar att en apparat för 30 000 kronor är bättre än en som kostar ett par tusenlappar. Upplevelsen är helt individuell.
"Bertils" audionom uppmanade honom att fundera över de fyra prisklasserna och sedan höra av sig för utprovning. Bertil ringde aldrig tillbaka. Som gammal försäljare kände han igen metoderna. Han bokade tid på en annan mottagning i stället och fick beskedet att han troligen inte behövde hörapparat. Hans hörselnedsättning var så liten.
När "Birgitta" fick höra vad hörapparaten kostade tvekade hon. "Inga problem", sade audionomen. "Vi kan hjälpa dig ta lån - vi samarbetar med ett låneinstitut".
Har reformerna gjort att köerna till hörselmottagningarna minskat? Ja, definitivt. Såtillvida har de varit lyckade. Har det blivit billigare för landstingen? Nej, tvärtom. För patienterna? Samma sak där, enligt HRF. Har det startats privata vårdbolag? Ja, hörapparatindustrin blomstrar. Två multinationella koncerner kontrollerar marknaden genom egna hörselmottagningar där audionomerna företrädesvis rekommenderar hörapparater av det egna märket. Naturligtvis.
Det ansvariga statsrådet Maria Larsson (KD) har i vanlig ordning försökt tvinga på de offentliga vårdgivarna en valfrihetsreform genom att göra fritt val av hjälpmedel obligatoriskt, trots att ingen av de grupper som använder hjälpmedlen har frågat efter det.
Trots en förkrossande kritik från de hörselskadades egen organisation beslöt riksdagen nyligen att "stimulera" införandet av fritt val i hela landet.
Hittills har fyra landsting tagit det ännu större steget och infört vårdval inom hörselvården. I Jämtland är frågan under utredning.
T.ex för en borttappad hörapparat (inom 6 års intervallet), kostar det oss med hörselnedsättning 1500:- kronor. Det tar Landstinget ut!
Nu säger förstås bror Duktig och hans kvinnliga namne. "Du har väl försäkring." Jojomen..... men där är självrisken just samma summa för en borttappad!
För att tillverka en ny snäcka till örat kostar det minst 500:-!
Som att det inte skulle vara nog att man fått en hörselnedsättning och inte hör allt - tystnar vi oxå!
måndag 30 juni 2014
Sommarn som kom av sig
Börjar kännas som att vi behöver stämma upp den här sången igen!
Idas sommarvisa
lördag 28 juni 2014
Än är jag inte där, men när?
Det här är Elin Olsson född Sundman, min mormor som levde mellan 1885 och 1978. Hon var i allra högsta grad synlig, men hon tänkte och kände säkert som den gamla damen i Frankrike många gånger!
Vad ser ni systrar, vad ser ni; säg?
Vad tänker ni inom er, när ni tittar på mig?
“en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Ser inte ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till".
Är det så ni tänker, när ni ser mig; säg?
ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag skall tala om vem jag är,
som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårs barn med en far och en mor
som älskar mig och min syster, och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo-mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och hållit.
Vid tjugofem — ännu har jag egna små
som behöver mig i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog med att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna
Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje,
jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren de alltför få
som flytt
och accepterar kalla fakta att
inget kan bestå.
Om ni ÖPPNAR era ögon; systrar,
så ser ni ej
bara en knarrig gumma.
Kom närmare,
se MIG
Se mig
På ett sjukhus i Frankrike fanns en gammal dam som inte såg ut att intressera sig för omgivningen utan bara satt och stirrade ut genom ett fönster. När hon var död fann man denna dikt bland hennes papper:
Vad ser ni, systrar? Vad ser ni systrar, vad ser ni; säg?
Vad tänker ni inom er, när ni tittar på mig?
“en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Ser inte ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till".
Är det så ni tänker, när ni ser mig; säg?
ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag skall tala om vem jag är,
som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårs barn med en far och en mor
som älskar mig och min syster, och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo-mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och hållit.
Vid tjugofem — ännu har jag egna små
som behöver mig i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog med att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna
Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje,
jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren de alltför få
som flytt
och accepterar kalla fakta att
inget kan bestå.
Om ni ÖPPNAR era ögon; systrar,
så ser ni ej
bara en knarrig gumma.
Kom närmare,
se MIG
Något att tänka på i vår ungdomsfixerade kultur!
onsdag 25 juni 2014
Idas sommarvisa i en äldres tappning
Såg allsång på Skansen igår och där sjöngs Idas sommarvisa
Här är oxå en flicka som gärna sjöng
Minns då att jag fick följande visa av mammas kusin Ingrid!
Här är oxå en flicka som gärna sjöng
Minns då att jag fick följande visa av mammas kusin Ingrid!
Idas äldrevisa.
Man ska inte tro man blir y-yngre fast stundom
man känner det så.
Man blir bara tyngre och ty-yngre, svårare får man att
gå.
Man ska inte tro man blir lä-ängre för krymper det gör man ändå.
Man
ser bara sämre och sä-ämre och tänderna bliver så få.
Man hör inte göken
i sko-ogen och det tycker vi är så trist.
Men visare blir man och mogen, tid
är ej längre nån brist.
Man tar varje dag som en gå-åva och gör det man helst
vill ha gjort.
Så åldern är bra vill jag lova, fast man ej springer så
fort.
Och tänker det gör man så sa-akta, och stundom så tänker man
om.
Men rynkorna dem får man va-akta, glömmer dem sen småningom.
Och håret
det kan man ju fär-ärga och tänderna skruvar man på
Men tiden den kan man ej
vä-ärja, så nu ska vi leva och må.
 |
| Flickan 70 år senare nu med problem med flera av sinnena! |
måndag 23 juni 2014
Strömming
Strömming rycker och äter vi hela juni!
Alla, som besöker oss före, under och efter midsommar bjuds på strömming. Vi steker sotare, strömmingsflundror, lägger in flundror i ättika. Kokar in - listan kan göras ännu längre.
Vi saltar in och röker böckling. En verklig delikatess. När vi äter böckling går det åt mängder av servetter.
Nu har vi lite böckling över efter midsommarhelgen så det blir böcklinglåda endera dan!
söndag 22 juni 2014
Midsommar
Mitt midsommarfirande fram till 1969 såg vanligtvis ut så här !
Efter det har vi firat midsommar tillsammans under ca 15 år i Uppsala och/eller på Gotland till han tyckte det var roligare att vara tillsammans med kompisar.
Men nu till hur 70+ firar och har firat midsommar sista 25 åren tillsammans med grannar och deras gäster.Vi brukar vara ca 100 personer.
 |
| Tunabergskolonin 1964 En midsommar för 45 år sedan avvek när sonen såg dagens ljus midsommardagen jag nötte trapporna på BB hela midsommarafton! |
 |
| Per Johan Olof Söder f 21 juni 1969 |
Efter det har vi firat midsommar tillsammans under ca 15 år i Uppsala och/eller på Gotland till han tyckte det var roligare att vara tillsammans med kompisar.
Men nu till hur 70+ firar och har firat midsommar sista 25 åren tillsammans med grannar och deras gäster.Vi brukar vara ca 100 personer.
I år var vi på vår tomt, förra gången vi var hos oss var för 13 år sedan och då var min son med troligen enda gången för hans del eftersom han och hans fru skapat egna traditioner.
Nu dröjer det minst 10 år till nästa gång. Midsommarfirandet är traditionellt men med viss variation beroende på vem/ vilka som är arrangörer.
Det här var programmet på vår dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)